Tror jag har åkt på en depression. Jag som alltid är glad, skrattar & är positiv! Känner bara får att gå och sova. Slippa tänka & vara. Hatar att vänta, hatar att längta. Tur jag har min underbara sambo som alltid finns där. <3 (innan jag träffade honom så trodde jag att jag visste vad kärlek va. Men det va inget mot vad jag känner nu!)
Känns som om alla runt omkring påminner än om barn på nått sätt. I förrgår så va det en kollega som tala om hur lyckliga vi kan va att vi inte har barn än. Hur skönt livet va innan och hur mycket som förändras efter. Men allt jag längtar efter är just den där förändringen. Självklart har vi det superbra just nu men en längtan är en längtan. Både jag och J har villat ha barn länge nu. Så då spelar det ingen roll om något förändras! På sistone har det blivit mycket barn prat. Blir väl lätt så...
Kan bara säga att Gud vad jag älskar denna underbara människa! Tack för att du står ut med mig hjärtat!
P&K Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar