En ledsen tjockis

Japp mensen kom som ett brev på posten. Blev mest trött på allt. Men livet går ju vidare så tankarna blev inställda på att snart dax för omgång 2 med pergon. Så hoppet väcks igen och försöker vara positiv. Men igår kom en nyhet som just nu raserat allt och jag känner mig värdelös, tjock, ful & att allt är fel på mig. Grät och grät och grät igen. Tårarna bra spruta ett tag och stora frågan är varför just jag!? Ja nyheten va att min sambos kusin ska ha barn i november... Livet suger ganska hårt just nu. Vet varken ut eller in. Vill inte leva såhär. Vill tillbaka till positiva och glada Josefin med hopp om framtid och stora planer. Men just nu, ja precis just nu så varken orkar eller vill jag nått. Vill helst ligga i fosterställning och gråta tills tårar och sorgen försvunnit.

Ofrivillig barnlöshet suger, inget jag önskar att någon ska uppleva!

Ska även rikta ett stort tack till min underbara sambo som alltid finns där! Puss på dig hjärtat